Finns det något underbarare än att rida ut själv? Känna tilliten tillsammans med hästen, där sätts kontakten verkligen på prov.
Hade tänk bara rida ut en lugn sväng... men kunde såklart inte hålla mig från galopp på den underbara ängen ;) Dock tyckte Lusen det var lite roligare än mig... han drog på som attan... och fick inte stopp alls.
Bestämde mig därför för att galoppera lite fram och tillbaka för att få kontroll. Nordis i fullsken med öronen spikrakt framåt och tycker det är skit kul... vem får stopp då? Galopperade säkert tio vändor alla slutade i fullt sken och tillslut stopp en bra bit bort från vart vi skulle... var ändå ganska kul samtidigt som man kände paniken. Dock är jag halvgalen så jag utmanar alltid ödet en gång till... ;)
Slutade med att jag fick ge upp galoppen hade ingen chans att få stop på honom med repgrimman som inte ens sitter hundra. I traven och skritten gick han som en klocka svarade för endast små hjälper av sits och skänkel.
Dagens sanning: Vi är inte redo att galoppera full fart barbacka ute med repgrimman ännu. Blir fortsatt träning i paddocken!
Kul och känna hans glädje, vi ska bli ännu bättre <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar