Hästarna

- Veronica

Hästarna på det nya stället!

När Lusen kom fick han gå i en stor skogshage tillsammans med shettisarna Madonna och Jodu, idag släpptes han i en skogshage med gräs tillsammans med lippizanern Piczzo. I veckan ska vi släppa ihop alla och då får han även träffa kallblodet Flemman.

Prickiga - Madonna - Svarta- Jodu - och Lusifer står i lilla skjulet

Madonna och Jodu

Picazzo och Flemman

Lippizaner pojkarna träffas, och dem är grymt lika i extriör på många sätt!

Picazzo och Lusifer

Wannabe Hingst Picazzo och Lus låt mig va ;)

Picazzo

Ord

- Veronica

Målen kan vara olika. Vägarna till målen är många, lärare kommer och går, livet bjuder
på förändringar, insikter kommer med erfarenhet, teori och praktik blandas och skapar
kunskap.
Med tiden upptäcker man att det inte finns "rätt och fel" bara olika sätt, olika tankar,
olika tidpunkter, olika människor och olika hästar. Under livets gång upptäcker man sina
livsvärderingar och vad som är viktigt i ridningen och samvaron med hästen.
Samspelet mellan häst och ryttare blir viktigt, känslan av att vara "Ett":
"Jag tänker och hästen utför".

http://www.effectiveriding.se/index.php?option=com_content&view=article&id=21&Itemid=16

Nytt ridsätt ny tränare

- Veronica

Med mitt underbara stall har jag kommit i kontakt med den ridstilen som jag alltid velat.

Vi ska börja träna/rida/prova Centrerad ridning för Toni Petterson!
Ivrig och lycklig jag,  nu ska jag lära mig att rida på riktigt!

Läs mer här

Halthalt häst

- Veronica

Hinner inte med bloggen i min nya underbara livsställe!

Hästen är lite halt han har fått hovböld, vilket jag ser som något positivt!!!
Hovbölden hade kommit ut helt av sig själv och jag hade inte kunnat ana det dagen innan.
För oss barfotare är det ett sett att rena ut slagg från kroppen, specillt för min häst han har haft uppåt 5-10 hovbölder. Och ajaj tänker många iväg till veterinären men så är det inte med min häst eller kommer bli. Han har ut dem i ballarna helt själv, han blir dock lite öm några dagar. Och jag gör rent och smörjer varje dag samtidigt som han får röra på sig så mycket som möjligt i skritt fortfarande.
Läs mer om hovbölder här.
Ett tecken för mig att han får hovbölder nu är att han rensar ut kroppen från något som inte varit bra, han ställer om sina hovar. Jag tror att det beror på vattnet han drack förut, ska fortsätta hålla koll kan dyka upp flera spännande saker!

SEVÄRD FILM!

-Veronica

"Equestrian Art is the perfect understanding between the rider and his horse. This harmony allows the horse to work without any contraction in his jointr or in his muscels, permiting him to carry out all movements with mental and physical enjoyment as well with suppleness and rythm." -Nuno Oliveira.

Vart tog betydelsen för hästens bästa vägen? Och vägen till mjukridning med god kontakt, rytm och balans?

Min vackra

- Veronica

Jag äger världens vackraste häst! <3



Vi

- Veronica

FREEDOM!

Bilder

- Veronica

Har massvis av bilder från en helgstur i gräspaddocken i vårat förra grannstall. Har inte orkar redigera alla än.. slänger in några stycken :-)  Dock är ju bildkvaliten av det sämre :(

Vårt nya stall

- Veronica

Vårt nya stall känns underbart! Lusifer trivs till 1000 och jag med! Allt känns så som vi vill ha det, både han och jag. Något som känns tryggt och roligt är också att ägaren "tänker" som jag när det kommer till hästhållning och hantering. Så jag kommer kunna få en hel del tips och trix av henne samt kunna åka iväg och träna m.m. Det är guldvärt.
Det känns också väldigt konstigt att hon bryr sig så mycket om MIN häst.... jag är inte van vid det, jag sköter mig oftast själv, men hon är verkligen mån om honom. Hon fodrar och tittar till honom varje dag. :-)
Den lilla gården är otroligt fin, liten och mysig. Vi har gräsbana och en sandbana tätt intill och det ska även påbörjas bygge av en egen på gården. Hagarna är ganska stora och varierande och det finns skogshagar! Samt massvis och roliga vägar runt om att rida på.
En stor lättnad trillar ner från min axlar, känner mig friare än någonsin. Det här är vad jag drömt om, att kunna utvecklas så mycket mer och ha kunnigt folk tillhands.

Nu ska hans rätta potential tas fram på riktigt!

Lycka!

Lastning

- Veronica

Igår blev det panik då min häst skulle varit ensam i sin hage från och med idag... och vi hade tänkt lastträna i lugn och ro hela den här veckan för att flytta honom den 1 Aug.
I många om och men beslutade jag mig för att prova lasta honom idag och ifall det kändes ok köra honom då istället för att han skulle behöva bo själv.

Lusifer har inte åkt transport sedan jag fick hem honom. Och det var ingen rolig upplevelse!
Har var så kallad lastvan och ingen fara... men så var inte fallet då! Vi åkte dit för att köra hem honom själva eftersom han var så kallad "problemfri" jag själv kunde inte mycket om lastning då.
Men direkt när ägarna provade och även jag gick det inte... han stegrade, slet sig och stängde av. Han slet sig ut till stora vägen som går i 90 bakom stallet och jag i panik efter. När jag fann honom borta i en skogsdunge kände jag att det var rätt, att jag måste ta den här hästen även om jag kanske inte fick hem honom idag.
Några kära stallvänner kom ut och hjälpte oss men vi kom ingevart och var tvungna att ge upp.

Helgen efter kom en vän till dem ut som var expert på lastning och ja sagt och gjort... efter ca 4 timmar med rep som gått av m.m. Fick hon in och ut honom helt självmant dvs hon stod utanför och han stod där inne. Då var det bara att köra!
När vi väl kom fram var hästen dyngsur efter den lilla korta åkturen...

Efter den gången har jag inte velat åka eller träna lastning med honom då jag velat känna att jag har kontroll och att han ska gå in den dagen vi tränar igen. Vill inte träna i press och panik som det nästan blev nu.

Men idag känner vi varandra så mycket bättre, ,men var även osäker i den här situationen idag.

Jag började med att stå från sidan han skulle ta steget själv, han skulle våga och inte tvingas. Vilket gick bra han gick på med framhovarna och jag backade ner honom. Sedan gick vi bara över lemmen med alla fyra för att det skulle kännas okej. Efter en stunds av och på "luckan" bestämde jag mig för nästa steg, börja gå inåt i transporten med mig utanför.

Sagt och gjort, hästen gick in med alla fyra dock något osäkert så vi backade ut igen. Vi fortsatte på samma spår och en gång slängde han sig ut men då började vi om igen. Sen stängde vi för bommen och gick ut igen, sen luckan och gick ut igen. När allt kändes tryggt som det gjorde nästan. Ja då var det bara att åka.

Det gäller att stå i rätt position för att få tillit av hästen, jag tror inte ett dugg på att dra och slå in hästen! När alla hästar har medfött klaustrofobi!

Inga problem heller under den korta färden, dock dyngsur häst när han fick komma ut. Mer träning på det här alltså. Han litar på mig med det är psykiskt jobbigt för honom att åka transport.

Det känns guldvärt att se en sådan förändring och framförallt för mina föräldrar som sett honom från första gången när vi lastade, det visade dem vilken tillit vi idag har.

Han gick på för min och hans skull, han visste att han kunde lita på mig, han visste hur bra jag planerat för honom och för mig! <3

Nu bor han i en stoooor skogshage med två shettisar i vårt nya stall, gräset och dem stora hästarna får vänta. Han trivs! Jag såg det på hela honom, han lyste och var så lugn.  Jag trivs också, det här känns underbart som en nystart som bara kan gå bra. Jag har funnit mitt drömställe! <3

Backaback

Stå still och lugnt

<3

Ser ni han är inne hiihih

innnneee

Hej nya stallkompisar säger Luse och mumsar hö

Inköp

- Veronica

Igår var vi iväg till Västerås för att inhandla nytt inför flytten samt massor av förvaringslådor.

På Ikea fann vi massvis av förvaringslådor och material m.m.

Självfallet stannade vi till på Hööks! Och där blev det en del inhandlat trots dåligt utbud.

Vi fick med oss 3 par ridbyxor, ridhjälm, ridstrumpor, E- vitamin, krokar, hovkniv, ryktväska och en liten ponnie mössa.

Hemma väntade också min begagnade HAF padd, yeeey 800 kr fattigare på en sån ynklig grej också... men bomlöst here we come!



Bloggvila

- Veronica

Japp lite bloggvila några dagar har det blivit!
Full rulle och fullt upp, har hänt vääääälidgt mycket på kort tid ute hos mig.

Tog hand om hästarna under Ons- Sön. Vilket blev mycket ridning och fix med min Luse.
Vi hade fotografering och underbara uteritter med vänner.

Sen blev det kaos och vi var tvunga att flytta till vårat nya ställe tidigare än beräknat... vilket skedde idag :D Ska skriva ett inlägg om det. Ivriga är jag och hästen.

Lycka för mig just nu! :)

Nyfrälsade

- Veronica

Något jag märkt av starkt den senaste tiden är nya människor som fått ögonen för så kallad barfotaverkning och natural horsemanship!
Hittar massor av bloggar, personer på facebook eller bilddagboken....
Synen på hästar börjar förändras och folk blir allt mer öppnare.

MEN det som oroar mig mest är när man glömt vad innebörden av barfota och natural horsemanship innebär? Vart tog dess betydelse vägen? Vart tog tankarna om hästens bästa vägen?

Den känns som att många av dessa "nya" människor gör det enbart för att "vara" något, känna sig speciella, duktiga och enormt begåvade? Eftersom natural horsemanship och trickträning ses som något magiskt? Fast alla kan göra det!
För mig är bara trickträningen en bonus i våran relation och träning tillsammans. Man kommer dubbelt så långt med egen självinsikt och rätt energi inte genom att vilja ha blickar och kommentarer vända till en.

Gör ont när jag ser folk lägger upp bilder och filmer om vad dem kallar för natural horsemanship och trickträning....
Vart är harmonin, vart är samspelet? Vart är kommunikationen? Vart är helheten, vad representerar du och din häst tillsammans? Och inte du med hjälp av hästen som ett verktyg?

Varför träna trick och rida hästen i halsrem, när du trillat av, blivit sparkad, hästen har stuckit, men det har du ju redigerat bort på filmen...

Varför vill folk ses för något dem inte är, varför kan inte alla ge den den tiden det behövs?

Inom några år har ju dessa personer tröttnat på så kallad horsemanship eftersom dem använder det som en metod och inte filosofi. Dem hann aldrig se vad hästar egentligen är utan dem hann bara se att man kan locka och tvinga en häst till nästintill vad som helt. Dem upplevde inget nytt dem fick inte upp ögonen, bara blickar och varma ord från människor.

Varför ska hästen dras ner och lockas ner med godis för att buga eller göra andra undergivna trick? Måste du skena i full galopp med en halsrem och kalla det harmoni? Då har du ju förstört hela innebörden av ordet...

Jag förstår inte hur sådana människor tror sig veta och kunna allt om precis allt och tycka dem är så himla coola och häftiga när dem inte förstått innebörden helt.
Det är bara deras metod och åsikter som är rätt. Vare sig det kommer till barfota eller nh.
Men om några år kommer ni ju lagt av eftersom ni aldrig såg vad hästar faktiskt är.

Besviken är mitt ord! Då jag själv försöker stå upp för min filosofi och har inte bråttom någonstans... folk som dessa förstör innebörden, det ser bara ut som plojj och lek medans det kan betyda så mycket mer.
Jag tror man måste mogna och växa som människa själv för att kunna förstå riktigt kommunikation och se vad man kan få ut av det själv genom att inte använda hästen som ett redskap utan ett samspel.

Ha inte så bråttom för andras skull! Folk kommer att jubla en dag, när du upplevt och sett vad hästar faktiskt är. För då finns det inget som stoppar er. Allt är möjligt om man kämpar för det.
Lev i nuet och uppnå total harmoni <3

Se hela hästen

Film

- Veronica

En liten fimsnutt av vad vi tränade här om dagen. Vi skulle träna på dem läskiga sakerna uppsuttet. Blev lika förvånad igen, det var inga probem med någonting. Jag som hade hoppats på en utmaning ;)

En liten flummig filmsnutt från slutet hehe...

Busbusbus

- Veronica

Bosätter mig ute i landet till helgen och har kvalitetstid med hästen, underbart!

Igår busade vi massor :D Finns inget roligare än när hästen är med i svängarna. Jobbade först löst på ridbanan och löslongerade. Sen bralla vi iväg! Full galopp, bockningar. glädjeskutt och piip hiihih kul hade vi :D
Sen gick vi över till gräset och hoppade diken, han älskar verkligen att hoppa lilla hästen. :-)
Hade honom på en 8 m lång lina och grinden stod öppen och allt. Förra sommaren drog han ut då ;) smart häst...  igår gick han på en stor volt och busade i spansk galopp.

Finns inget härligare än att leva i stunden tillsammans med hästen! <3

                                                                         Paaaalleeen hästens favorit!



Lycklig!

- Rebecca

Igår så red jag på volter hela passet förutom i uppvärmningen.
Hästen var jättefin! Mjuk och rörlig, lydde minsta lilla förändring i sadeln, var glad och positiv.
När vi hade joggat runt ett tag, och böjt och format åt alla håll, försökte jag mig på galoppen. I vänstervarvet gick hon så jävla fint! Tempot var jättelugnt, och hon hade flyt i galoppen och kändes inte tung alls. Hon bar upp sig med en jättefin form. Blev en äkta pleasuregalopp igår! Var så glad!
I högervarvet, som hon haft lite svårt för, fick jag flytta in bakdelen för att hjälpa henne att skjuta fram rätt bog så att hon kom in i rätt galopp. Det gick lite tyngre i det varvet, men inte alls som det brukar. Hon hade fin energi, men ibland fick man hjälpa henne att jobba igång tempot lite eftersom hon  gärna går liite för sakta så att det blir jobbigt för henne att gå där. Formen var även här skitfin! Hon höjde inte huvudet någon gång, bara gick lugnt med halsen avslappnad och bakdelen under sig. Så jävla fin var hon!!!!

Becca.t fotade och filmade lite, så ska se om jag kan fixa in nåt på bloggen sen :)

Underbar vän

- Veronica

Fann den här texten i underbara Hannahs blogg... blev rörd till tårar vännen! Vad ska jag säga.. du är bäst finns alltid där när man behöver nån som mest! <3


Dagens inlägg kommer inte att handla om mig eller mitt gnäll.
Dagens inlägg kommer att handla om en person som står mig väldigt nära hjärtat.
Om en person som är så full av liv och kärlek så att det lyser om hela henne.
Dagens inlägg, kommer att handla om Veronica.

Jag träffade Veronica när jag hade Grendill i ett litet stall som heter Höökis.
Jag förstod inte då vad hon skulle komma att betyda för mig.
Veronica va först medryttare och sedan fodervärd på en häst som hette Collo.
Först visste jag inte vem denna tysta lilla tjej va.
Men ju längre tiden gick, desto lugnare blev Collo och så fort Veronica kom i närheten av en så blev man själv lugn och kunde slappna av.
Veronica va först väldigt blyg.
Första gången vi hälsade på varandra vågade vi egentligen inte säga något mer än Hej.
Men efter ett tag började vi att rida ut tillsammans.
Grendill och Collo blev ett perfekt 'par'.
Dom gick inte ifrån varandra.

Jag kommer speciellt ihåg en ridtur vi gjorde tillsammans.
Vi red mot grusgropen.
Båda två va så lyckliga just då, just där.
Inget annat existerade än vi och våra hästar.
VI galopperade i vad som kändes som timmar.
Tiden försvann.
Och de va under den ridturen jag upptäckte att jag hade hittat en riktig vän.
En vän som jag visste att jag kunde prata med, någon som lyssnade.

Efter ett tag flyttade jag Grendill från Höökis till Albro.
Jag mådde inte bra på Höökis och de gjorde inte Grendill heller.
Dagen innan vi skulle flytta red jag Veronica och Jessica ut på en riktig långtur.
När vi kom tillbaka släppte Veronica och jag ut Grendill och Collo lösa i paddocken.
De va först då jag insåg hur mycke jag skulle sakna henne.
Att de inte skulle bli samma sak.

Jag hittade en vän på Albro, Rina.
Men inget kunde slå de Veronica och jag hade haft tillsammans.
Vi sa inte så mycke till varandra, men bara av att vara i närheten av henne gjorde att man blev lugn.

Efter att jag flyttade fick jag höra att det bara gick utför för Veronica.
Collo blev sjuk och blev tvungen att tas bort.
Men på ett sätt räddade du henne.
Du räddade henne genom att komma och du räddade henne genom att vara med henne in till det sista.
Collo va inte rädd, för hon hade dig, Veronica.

Jag fick sedan höra att Veronica hade tagit hem en häst på foder.
Lusifer alias Luse.
Och du har räddat honom också.
Utan dig, hade han inte funnits idag.

Idag äger Veronica luse och jag har aldrig sett ett sånt samspel eller sådan förståelse mellan häst och ryttare.
Ni är ett.
Och jag beundrar dig för ditt lugn, ditt mod, och all de kärlek och ork du lägger ner på allt du gör.

Efter att ha stått på Albro ett tag började jag innse hur mycke jag verkligen saknade dig.
Våra ridturer, våra idéer om hur vi skulle kunnat göra allt bättre.
Hur vi skulle fortsätta att rida ut tillsammans och bara glömma bort allt och alla.
Alla problem, all tid och alla människor.

Veronica, jag tror aldrig du kan förstå hur mycke du betyder för mig och hur mycke du har gjort för mig utan att veta om de.
Du är en riktig vän.
En som alltid finns där.
En som håller en i handen och säger "Ge inte upp."

Jag kan inte göra något annat än att tacka dig, för de du gav mig, och de du fortfarande ger mig.
Tack <3

<3

Hannah och Grendill

Nässeltorkning på G

- Veronica

Nässeltorkning på G inför vintern! Nässlor är rikt på vitaminer och mineraler t.ex vitamin C och järn. Utmärkt att ge som tillskott. Antingen bara klippa av och slänga in i hagen så äter hästarna dem när dem vissnat tillräckligt. Eller så är man duktig/tokig som jag som klipper massor och hänger på tork och maler ner inför vinterbruk. :D
Bonustips: Om du blir bränd av nässlan, ha lite silversalva i fickan och smörj på. :-)

Lusibus

- Veronica

Det här tycker hästen om att stå i box, samt inte få någon uppmärksamhet heheh ;)
Han är en riktig liten diva... om man klappar på andra en honom då får man minsann höra att han finns också genom sparkar på dörren...

Drömtillvaro med drömhäst

- Veronica

Haft några jobbiga dygn så satte mig ute hos hästen och prade med honom... han gav mig styrka och hopp! <3

Gårdagen spenderades i stallet med hästen i totalt 11 timmar ;)  Underbart skönt att få så mycket gjort!
Vi började med besök av en barfotavän som hjälpte mig lite med hovisarna, det börjar se bra ut men märks på strålarna att motionen försummats de senaste dagarna.

Därefter väntades pyssel med hagen, allt från stor mockning av hela hagen (ändå mockar jag varje dag), hugga ner bark och sly samt fix och trix. Älskar när det är rent och fint tror hästarna trivs som bäst om det finns mycket att göra i en fin miljö!
Tog tag och smörjde alla tränsen också... har ju några stycken... och det behövdes!

Efter allt pyssel blev det en tur på min älskade häst, var grymt sugen på ett litet dressyrpass men visste inte vad han tyckte om det. Men vi tog oss ner till grannstallets stora terrängbana som är gjord av gräs samt massa fasta hinder, ridbanan är som ca 2 stora ridhus så grymt med space.

Vi har inte dressyrat på ca 2-3 månader och jag tänke börja om med våran "utbildning" första steget är framåtbjudning då hans varit lite tveklös. Men igår.... då sprang han på som bara den jag hann inte ens riktigt med. :-)  Eftersom vi börjar på steg 1 i utbildningen förväntade jag mig inte så mycket korrekt form och balans. MEN.... hästen sprang på med värsta bakbenen i en fin form i alla tre gångarter. Hade ingenting i handen, kändes som jag satt på en PRE med den långa fladrande manen.
Vi susade förbi i full galopp och jag hörde hur hovarna dunsade i marken och en häst med öronen spetsat framåt.

Vi var så lyckliga båda två! Vi red i harmoni, tillsammans! Våran bästa ridgång nåååååågonsin!
Gud han var så fin, har aldrig sett den här sidan av honom, han var den drömhästen jag alltid drömt om att rida på. Min riktiga dressyrsida kom fram och vi svävade fram. Åh vad lycklig jag var.
Jag är stolt över min vackra prins!
Ska spendera fler underbara pass på den ridbana och kanske våga mig på att hoppa något hinder, men främst få honom ännu lugnare där borta och klara av att svänga ordentligt då det var vårat största problem i galoppen han ville bara flyga rakt fram hehhe. Fota måste vi också göra!

Lyckliga jag! <3 Lever med en drömhäst! Den här känslan kommer jag leva länge på, den här känslan visade mig vägen till vad vi ska bli!

Bilder från terrängbanan!

Lusi säger Heeeej

Inköp

- Veronica

Pannband - Bidermans
Rasp Mercury - Bidermans

Ston

- Rebecca

Ston är nog det värsta man kan ha, särskilt om dom är fux. Och quarter.
Haha, men jag älskar min häst! Även fast hon inte gick in i transporten när vi skulle på träning, men min tränare kom hem hit och hade lektion istället. Assnällt!

Red på böjt spår hela passet, red igenom volten, tränade på att ställa och böja henne med hjälp av endast vikt och ben. Tränade även lite på byten, och hon hjälpte mig med "problemet" Vi haft i högergaloppen. Så nu kan jag bygga vidare ännu ett steg! Hon fick mig att hitta mycket dolda knappar som har varit svåra att få fram.

Så nu kan vi äntligen komma vidare i vår utveckling!
Bara dedär med lastningen som kvarstår. Skit.

Nu ska jag göra nå annat!

Heido

Inspirerande person

- Veronica

Igår blev det nattvisit med min vän till hennes ponny.  Hon står ute i ett stort tävlingstall.
Och måste bara säga vilken otroligt stark och modig person hon är! Hon har sett så mycket skit, ni vet när tävling och framgång går före hästens hälsa?

Fick se saker som gjorde ont i hjärtat.....Hon är stark som klarar av och vågar stå upp för sig själv och sin häst samt säga ifrån.  Folk måste tro hon är galen där ute som fixar och donar till sin häst och håller på med något som absolut ingen annan gör därute eller kanske ens har tankar på?
Stark tjej!

Delar med mig en underbar film på hennne och hennes häst, total dans i harmoni <3 Vet inte om jag får lägga upp med dem fanns ju på youtube så ;)

 En till film

Jag går min egna väg

- Veronica

Idag har jag kommit fram till något nytt!

Just nu följer jag ingen så kallad träningsmetod eller ser upp till någonvis person. För att utvecklas ska mina ögon få utforska ännu mer och allt jag behöver är hästarnas närvaro. Bara vara i nuet med dem för att uppnå total harmoni med min häst. Det finns så många brister i förhållanden.

Ser inte längre upp till Parelli m.m.  (hejdå parelli m.m., tar med mig det jag behöver ) jag tror man ska följa sin egen väg, ta det lilla man tycker är bra och fortsätta gå sin väg.
Med hjälp av det letar jag inspiration som kan passa mig genom böcker och Internet.
Men främst bara vara med hästarna, låta det ta den tiden det behöver. När min häst låter mig rida på honom kommer vi göra det i total harmoni.
Många har svårt att förstå vad jag säger och skriver nu, men vet att det finns folk som är som mig, det blev jag upplyst om idag... att jag inte tänker fel jag är i rätt riktning.

Nu släpper jag allt och bara är i nuet.

Jag går min egna väg och ingen annans, min häst vägleder mig. Jag ser framemot det här. :-)
Ska dela med mig till er vad jag lär mig på min långa väg till total harmoni.

Natural Horsemanship bara en tränings "metod"?

- Veronica

För mig är inte Natural Horsemanship en så kallad tränings "metod".

Natural Horsemanship är den filosofi som funnits längst om hur man ska hantera hästar. Den har funnits ända sedan hästarna togs i bruk, då var det de enda sättet att få hästarna att samarbeta med människan.

Utdrag från boken "Samspel med hästen"

"Exempelvis använde sig de gamla indianerna av den filosofin - natural horsemanship. Fast på den tiden fanns det inget namn för det. För att kunna fånga och tämja de vilda och ofta farliga hästarna i syfte att använda dem vid jakt, studerade indianerna först hästarna i frihet för att förstå hur dessa bytes djur fungerade. De lärde känna deras reaktioner och lärde sig att tänka som en häst för att vinna dess tillit och respekt för det var livsnödvändigt att hästen kände total tillit till sin ryttare.
På den tiden hade de inte heller några sadlar, träns eller bett, de använde sin kunskap och kropp för att kommunicera med hästen. Hos oss har det länge varit förlorad konst men allt fler människor över hela världen börjar upptäcka vilka fantastiska resultat man får med hästar genom den här filosofin. Den gammal hästkonsten är tillbaka."

Vad var det som gick så fel att vi glömde hur vi hanterade hästar från början?
Såg dem för vad dem är och alltid bör vara. Där kunskapen tar slut tar våldet vid?

Kanske var det så att även längre fram i tiden började människans syn på framgång glänsa. Hur vi kunde använda hästen som ett verktyg och material för våran framgång? Och då fick hästen och dess behov istället "kvävas" för att våra behov skulle tas, hästen skulle anpassa sig efter oss och inte tvärtom. Genom den här träningsmetoden har vi ju sett att det inte fungerar... vart finns harmonin?
Den finns alltid ett steg längre bak i historien eller längre fram i ditt sätt att tänka och utveckla din framgång genom hästen. Hästen är inte som ett verktyg!

Det viktigaste jag ville komma till i den här texten som så många av oss glömmer är att Natural Horsemanship inte är en metod. Det är ett levnadssätt och en filosofi, allafall för mig. Att leva sig in i hästens naturliga liv och försöka anpassa oss så mycket det går i att ha hästen i tamboskap.
"Föddes hästen i box? Föddes hästen med skor?"
"Natural horsemanship innebär ett naturligt sätt att vara tillsammans med hästen, i sann harmoni och är egentligen bara sunt förnuft. Det omfattar hela umgänget med hästen, från naturlig hästhållning och skötsel till hur man kommunicerar med hästen från marken eller från sadeln.
Du kommer alltid mycket längre om du väljer att gå den hela naturliga vägen.

Jag tycker också det är häftigt att se dessa två helt olika så kallade "världar" jag har stått i dem båda. Och jag har valt en av dem för min häst och mig. I den så kallade "världen" vi lever i nu håller alla på med det jag drömmer om, här tänker vi alla lika när det kommer till hästar!

Det som är fantastiskt kul är att vi allt mer och mer börjar gå tillbaka till hur det var förut, fler börjar öppna ögonen och släppa den "påhittade" versionen om hur hästar ska hanteras och hållas.
Naturligt är väl alltid grunden?

Med det vill jag ha sagt att jag utövar Natural Horsemanship större än vad många andra kanske gör. Jag gör det för min häst och inte för att vara "cool".  Min häst får leva som en häst ska göra enligt mig. Dvs i lösdrift året om i flock och barfota runt alla hovisar året om. Det finns inget härligare än att se sin häst lycklig i den miljön han lever i, då vet man att man som ägare gjort rätt.
Varför skulle naturligt vara fel?  Varför skulle inte vilken häst som helst kunna gå på lösdrift och barfota när det är deras naturliga levnadssätt. Jag vet att det bara handlar om människors kunskap, alla hästar kan, men kanske inte du kan!

Min häst är som vilken häst som helst, vi kan utöva vad vi vill tillsammans. Den enda skillnaden från din häst kanske är att han är lycklig och fri, han är en vildhäst!<3

Lastning!!

- Rebecca

Hej!
På lördag ska jag och Sessan på träning i Ärla, vilket betyder att hon måste lastas för att kunna köras dit.
Tvärstopp.
Var väldigt längesedan jag lastade henne. Har liksom inte åkt någonstans det här året. Plus att vi har ny transport, som är mörkare inuti än den andra vi körde med förut.
Hon stannar alltid på lemmen, och sedan står hon bara där och nästan sover. Förut trodde jag att det bara var för att hon var tjurig och dominant, men jag har förstått att det handlar om en rädsla hos henne. Precis som hos en häst som kastar sig, stegrar, rullar med ögonen, skakar eller svettas. Hon är av den typen häst som fryser fast, och helt plötsligt kan hon kasta sig bakåt eller gå åt sidan. Men hon ser aldrig rädd ut, vilket jag tycker är sjukt konstigt.

Jag vet inte vad hon har varit med om förut, om det hänt något otäckt inne i transporten eller vid lastningen. Men när man väl har fått in henne en gång, så går det bara lättare och lättare. Förra året kunde jag skicka in henne utan problem, men har man haft ett långt uppehåll mellan lastningarna så får man oftast börja om igen. Första gången vi skulle lasta henne för att åka till tävling stog vi i 4½ timme, utan en enda reaktion från hästen. Sen helt plötsligt beslutade hon att det inte alls var farligt och gick rakt in. Alla blev så förvånade att det tog ett tag att fatta att vi skulle sätta för bommen och stänga luckan, haha.

Hur gör ni när ni lastar era hästar? Någon som är svårlastad? Vad använder ni för teknik?
Skulle bli asglad om ni svarade, så jag kan prova nya saker!

Tack på förhand (:

Min bästa vän!

- Veronica

Fick en kommentar om jag inte kunde skriva lite om min förra häst... det är något jag velat gjort länge men inte riktigt klarat av, ska försöka skriva ihop något fint nu!

För nu över ca 2 år sedan letade jag en medryttarhäst jag var redo att lämna ridskolan lite mer och börja söka mig efter något eget. Min dröm var alltid att få "ha" något som kändes lite mer som min egen häst och kunna få ta större ansvar och lära känna en häst på djupet på det sättet man inte riktigt kunde med en ridskolehäst.

Min kompis hade precis blivit medryttare i stallet hon stod och på såsätt fick jag tag på henne.
Coloree de Juillet - Collo var hennes namn och korsning connemara/varmblod.

Hon var nog världens snällaste häst men väldigt speciell. Hon var väldigt svår att rida och när jag började kunde hon knappt ingenting. Men hon älskade att sträcka ut i galopp och ingen hade en chans att vinna över henne, hoppning var också en favorit. Ett år efter var hon en skönhet att rida och underbart vacker att kolla på.

Hennes uppskattning och positiva energi betydde massor, varje dag kom hon springandes när hon såg en. Jag tror hon var glad över att äntligen fått en tjej som brydde sig om henne, hon vart sedd, hörd och älskad. Ibörjan red jag bara för jag ville ut och tävla och träna m.m. Vi tog oss ut på två stycken klubbtävlingar med rosett hem på bägge.

Hon var en häst jag alltid kunde lita på i precis alla lägen, hon var den hästen jag kände mig ett med, hon förstod mig helt, hon kunde läsa mina tankar.
Genom det så utvecklade jag mitt hästtänk och släppte alla traditioner man lärt sig och började med natural horsemanship och jag kunde inte haft en bättre lärare en henne.

Ingen kommer någonsin förstå våran kemi, det är bara en sån häst man får uppleva en gång i livet. Hon var min själsfrände. Vi förstod varandra så bra och vi älskade varandra för vad vi var. Hon lärde mig så otroligt mycket om vad hästar faktiskt är, hon lärde mig att se hästar på ett annat sätt. Se hästar på djupet och utveckla kontakt därefter.

Jag tog sedan över henne på foder och var ute nästintill varje dag hos min älskade vän. Alla misstag jag gjorde med henne lärde jag mig något av för hon visade mig alltid den rätta vägen. Den största missen jag får stå ut med än idag det är saknaden av henne. Hon var speciell att rida och folk sa att hon bara protesterar och att man skulle driva henne framåt ja ni vet på med spöt osv?
Idag vet jag och redan mot slutet att det var smärta. En smärta hon visade mig i hennes ögon, en smärta jag försökte förklara för hennes ägare. Men fick inget gensvar...
Det var hopplöst hur lurad jag blev då jag inte hade någon kunskap.

 Att se sin älskade i smärta finns inget värre och det värsta av allt var att jag inget kunde göra, det jag stod upp till det var att aldrig lämna henne och det tror jag hon var tacksam över.

Med henne var jag alltid lycklig, hon var speciell, en häst som verkligen tyr sig till någon och öppnar upp sig och visar sina känslor. Jag tror inte alla får uppleva det tillsammans med hästar som jag fick med henne. Jag hade henne alldeles för kort tid i mitt liv med hon förde sitt budskap vidare och visade mig vägen till nästa väg att välja. Det är alltid hon jag förlitar mig till, hon vägleder mig i rätt riktning. Det som känns förjävligast det är hur bra hon skulle kunna ha det med mig idag av allt hon lärt mig. Men jag tror hennes budskap hade en mening med det.

Jag tycker det är otroligt svårt att skriva om henne.... ni vet she was the one.... hästen för mig, hästen jag skulle tillbringa mitt liv med.
Men det förändrades på en kort sekund....
Den glädjen jag hade med henne känner jag än idag...

Jag kunde heller aldrig fått ett bättre avslut med henne. Jag hade alltid intalat mig själv att jag skulle vara med henne tills döden skiljer oss åt och det stod jag fast vid.... Den dagen hon skulle tas bort då fanns jag vid hennes sida i i det sista. Det är starkaste och jobbigaste jag någonsin gjort men jag är stolt och jag vet att hon är stolt över mig också.

Ett av dem starkaste minnena jag bär med mig från den jobbiga dagen var att jag kom dit i flera timmar innan och hon stod ute i hagen, vi väntade i ca 3 timmar innan det var dags.... hela den tiden stod hon brevid mig i hagen... hon rörde inte sitt hö och så fort en häst kom nära jagade hon iväg den. Hon var med mig, det var som att hon visste, hon höll mig hårt om hjärtat hon ville vara med mig till sista stund och det är det finaste jag någonsin fått och kommer få av en häst, den besvarade kärleken. <3

Klarar inte att skriva mer, det är så mycket känslor kring den här hästen. Hon kommer alltid att vara min! Hon kommer alltid att fortsätta vägleda mig i rätt riktning med sitt buskap. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Jag vet att hon älskade mig lika mycket som jag älskade henne.
Evig kärlek till dig Collo! Jag vet att du har det bättre nu, du visste vad du ville men vi människor förstör bara, men jag såg dig, jag såg dig för den du var och alltid kommer vara!
Jag kommer aldrig släppa henne eller hennes buskap, då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Jag älskar dig min fina saknade vän <3

En gammla träningsblogg : Collo  lite från stall hemsidan: Collo