- Veronica
Något som stör mig och som jag tycker är extremt jobbigt i hästvärlden är att man alltid måste vara något!
Idag fick jag höra - du är väl en skogsmulle ryttare? Tog inte illa upp ;) hhaah eller jo lite... - Men det gav mig en text att skriva. Så tack! :)
För moralen i hästvärlden är så himla konstruktiva och inom vissa speciella och specifika ramar.
Om du inte har en häst med kort man, rätt hästhållning, nätt och fin så är det en skogsmullehäst. Om du inte tävlar på din häst jadå är du en skogsmulle ryttare.
Vi delar in oss ryttare i så kallad "fack". Vilket jag inte gillar!
Jag tror att man lär sig något av alla, vare sig man väljer att tävla, rida ut eller vilken disciplin du än håller på med. Och där vill jag också poängtera att åldern inte har någon betydelse.
För erfarenheten som en ung tjej bär på kan vara bra mycket mer än vad en äldre tjej har.
Folk frågar mig ofta vad jag håller på med och vad jag är. Den frågan kan jag inte svara på.
Jag är det jag vill för dagen och vad min häst vill att jag ska vara för dagen. Jag håller på med det mesta vilket jag uppskattar.
Variation är det bästa jag och min häst vet. Och för oss blir det inte rörigt vare sig vi rider western, dressyr, akademiskt dressyr, rider ut, hoppar, tränar nh, tränar trick eller vad vi än gör.
Vi följer inga ramar, vi delar inte in oss i fack vi är som vi är.
Och med det vill jag ha sagt att jag klassar inte in mig i något speciellt jag är ingen skogsmulle ryttare för att jag behåller min häst man, låter han gå utomhus och inte har tävlat honom än.
Jag tränar inte min häst för tävling. Tävlingen kommer när vi är redo och när jag känner att vi vill visa upp oss. Jag vill inte stressa fram för så kallad framgång på tävlingsbanor jag vill ha framgång med min häst, känna att han uppskattar det jag gör varje dag genom variation.
Att han ska få ha kul och göra mycket olika saker och inte dralla runt samma visa varje dag för att jag vill vinna rosetter. Det motiverar allafall inte min häst det märkte jag ibörjan. Då min tanke var dressyrtävling dressyrtävling!!! Genom det blev det stress och frustation. Alltså
ingen framgång.
Jag beundrar alla människor som ser sina hästar och tar det i takt med dem.
Jag har så många goa hästvänner som tävlar som verkligen tar det i takt och tar det för vad dem är och kan. Träffade på en sån tjej med sin ponny i veckan och jag blev så glad av att se all den positiva energin dem utstrålade tillsammans. Från att ha sett dem från start, från att gå från noll till nu, se en så vacker ponny och dressyrekipage. Som vandrat upp tillsammans och inte tagit några genvägar. Det värmer! Det värmer när folk ser sina hästar mer och bygger upp framgången genom det.
Med det vill jag ha sagt igen att jag är ingen skogsmulle ryttare bara för jag väljer att arbeta med nh och dressyr i min hästs takt.
Jag tar framgång som det kommer. Och någon gång ska jag ut på min häst och tävla en dressyrtävling, men när det har jag inte svar på. Det får ta precis så lång tid det behövs för oss båda.
För då när vi är där, då är vi perfekta! <3
Stressa aldrig fram framgång! Det ger inte heller hållbara hästar i slutändan.
Ibland önskar jag också att folk kunde se det jobb jag lagt ner på min häst. För min häst är något alldeles speciellt, har aldrig mött någon som han. Han går inte bara att hoppa upp och rida ett pass på, det fungerar inte då blockerar han. Och en sån häst ses ofta som seg och dum och sparkas på med spö och sporrar.
Men idag när jag lärt känna honom så har jag lärt mig hur jag ska motivera honom utan varken skarpt bett, sporrar och spö.
Nu har jag lärt mig hur jag ska rida honom.
Rida honom i harmoni. Om folk bara kunde se... se honom som något
speciellt som han är. Han är en häst som säger ifrån och med det lärde jag mig hur jag ska bemöta honom. Efter det har jag faktiskt inte slängt upp någon annan än min kompis Tessan på honom. Men även hon är försiktigt när det gäller rida honom för hon vet hur speciell han är.
För att få sitta på hans rygg måste man förtjäna det och jag lärde mig hur tillslut! <3
