Hästar känner också!!

Tänkte bara skriva om en sak som en "hästpratare" berättade för mig för inte så väldigt länge sedan.


Hur ofta, när du är med din häst, tänker du på enbart hästen?
Brukar du, medan du ryktar din häst, tänka på vad du måste göra klart i skolan, att det är struligt med din pojk/flickvän, eller kanske att du inte har råd att följa med på den där resan som kompisarna ska på?
Hästen känner det här.
Hästen känner att du är där, men inte tänker på hästen i första hand, att du kanske inte älskar den så mycket som att den vill att du ska göra. Sånt här kan få hästen deprimerad, och ledsen. Den vill att du alltid ska ha fullt fokus på den när du är där, att du kan tänka på annat sedan.
Om du däremot är med din häst och tittar på den, tänker att "Jag älskar dig så mycket! Jag vill aldrig förlora dig, någonsin!", så känner hästen det och blir jätteglad, för den känner sig sedd och uppskattad, precis som vi människor vill.
Att hästen kan känna det här handlar om energier. Oftast så har djur lättare att känna energier och se energifält än vad människor har, men man kan träna upp det sinnet, vissa föds med det naturligt och lär sig hantera det, lär sig förstå vad hästen säger bara genom att se dess energifält.
Tänk på det här när ni är med er häst, tänk fina tankar om den, visa uppskattning, det kommer att löna sig, tro mig, jag har provat själv, och min häst har blivit både lugnare och mer tillgiven, bara genom att jag tänker att jag älskar henne så fort jag ser henne, och så fort jag är med henne. Sedan kombinerar jag det med naturlig hantering (nh), och har fått en helt underbar & personlig häst!

En hemsk sak den här personen berättade för mig, är att ridskolehästar oftast ses som opersonliga och tråkiga. Alltså, att man inte får samma kontakt med en ridskolehäst som rids av 7 olika personer om dagen, mot vad man får med sin egen häst som bara man själv rider och tar hand om. Detta är för att en ridskolehäst sällan får de kärleksfulla tankar den måste ha, av en och samma person varje dag. De får mest bara gå in och ut från hagen, det kommer massa olika barn och stressade föräldrar som far runt, och kanske rider någon ridlärare då och då.
Tyckte det var otroligt hemskt att höra det här, men samtidigt får jag förståelse för vad hon menar, man ser på något sätt när den där lilla glimten i ögat, det där busiga och charmiga, är borta. När ögonen är tomma, hästen blir tjurig och kanske bits, blir kallad för "jävla ridskolehäst som inte kan ett skit" när det inte alls är hästens fel.
Nej, folk borde tänka om.