Pannband - Bidermans
Rasp Mercury - Bidermans
- En harmonisk samvaro med hästen
18 juli 2011
Ston
- Rebecca
Ston är nog det värsta man kan ha, särskilt om dom är fux. Och quarter.
Haha, men jag älskar min häst! Även fast hon inte gick in i transporten när vi skulle på träning, men min tränare kom hem hit och hade lektion istället. Assnällt!
Red på böjt spår hela passet, red igenom volten, tränade på att ställa och böja henne med hjälp av endast vikt och ben. Tränade även lite på byten, och hon hjälpte mig med "problemet" Vi haft i högergaloppen. Så nu kan jag bygga vidare ännu ett steg! Hon fick mig att hitta mycket dolda knappar som har varit svåra att få fram.
Så nu kan vi äntligen komma vidare i vår utveckling!
Bara dedär med lastningen som kvarstår. Skit.
Nu ska jag göra nå annat!
Heido
Ston är nog det värsta man kan ha, särskilt om dom är fux. Och quarter.
Haha, men jag älskar min häst! Även fast hon inte gick in i transporten när vi skulle på träning, men min tränare kom hem hit och hade lektion istället. Assnällt!
Red på böjt spår hela passet, red igenom volten, tränade på att ställa och böja henne med hjälp av endast vikt och ben. Tränade även lite på byten, och hon hjälpte mig med "problemet" Vi haft i högergaloppen. Så nu kan jag bygga vidare ännu ett steg! Hon fick mig att hitta mycket dolda knappar som har varit svåra att få fram.
Så nu kan vi äntligen komma vidare i vår utveckling!
Bara dedär med lastningen som kvarstår. Skit.
Nu ska jag göra nå annat!
Heido
15 juli 2011
Inspirerande person
- Veronica
Igår blev det nattvisit med min vän till hennes ponny. Hon står ute i ett stort tävlingstall.
Och måste bara säga vilken otroligt stark och modig person hon är! Hon har sett så mycket skit, ni vet när tävling och framgång går före hästens hälsa?
Fick se saker som gjorde ont i hjärtat.....Hon är stark som klarar av och vågar stå upp för sig själv och sin häst samt säga ifrån. Folk måste tro hon är galen där ute som fixar och donar till sin häst och håller på med något som absolut ingen annan gör därute eller kanske ens har tankar på?
Stark tjej!
Delar med mig en underbar film på hennne och hennes häst, total dans i harmoni <3 Vet inte om jag får lägga upp med dem fanns ju på youtube så ;)
Igår blev det nattvisit med min vän till hennes ponny. Hon står ute i ett stort tävlingstall.
Och måste bara säga vilken otroligt stark och modig person hon är! Hon har sett så mycket skit, ni vet när tävling och framgång går före hästens hälsa?
Fick se saker som gjorde ont i hjärtat.....Hon är stark som klarar av och vågar stå upp för sig själv och sin häst samt säga ifrån. Folk måste tro hon är galen där ute som fixar och donar till sin häst och håller på med något som absolut ingen annan gör därute eller kanske ens har tankar på?
Stark tjej!
Delar med mig en underbar film på hennne och hennes häst, total dans i harmoni <3 Vet inte om jag får lägga upp med dem fanns ju på youtube så ;)
En till film
14 juli 2011
Jag går min egna väg
- Veronica
Idag har jag kommit fram till något nytt!
Just nu följer jag ingen så kallad träningsmetod eller ser upp till någonvis person. För att utvecklas ska mina ögon få utforska ännu mer och allt jag behöver är hästarnas närvaro. Bara vara i nuet med dem för att uppnå total harmoni med min häst. Det finns så många brister i förhållanden.
Ser inte längre upp till Parelli m.m. (hejdå parelli m.m., tar med mig det jag behöver ) jag tror man ska följa sin egen väg, ta det lilla man tycker är bra och fortsätta gå sin väg.
Med hjälp av det letar jag inspiration som kan passa mig genom böcker och Internet.
Men främst bara vara med hästarna, låta det ta den tiden det behöver. När min häst låter mig rida på honom kommer vi göra det i total harmoni.
Många har svårt att förstå vad jag säger och skriver nu, men vet att det finns folk som är som mig, det blev jag upplyst om idag... att jag inte tänker fel jag är i rätt riktning.
Nu släpper jag allt och bara är i nuet.
Jag går min egna väg och ingen annans, min häst vägleder mig. Jag ser framemot det här. :-)
Ska dela med mig till er vad jag lär mig på min långa väg till total harmoni.
Idag har jag kommit fram till något nytt!
Just nu följer jag ingen så kallad träningsmetod eller ser upp till någonvis person. För att utvecklas ska mina ögon få utforska ännu mer och allt jag behöver är hästarnas närvaro. Bara vara i nuet med dem för att uppnå total harmoni med min häst. Det finns så många brister i förhållanden.
Ser inte längre upp till Parelli m.m. (hejdå parelli m.m., tar med mig det jag behöver ) jag tror man ska följa sin egen väg, ta det lilla man tycker är bra och fortsätta gå sin väg.
Med hjälp av det letar jag inspiration som kan passa mig genom böcker och Internet.
Men främst bara vara med hästarna, låta det ta den tiden det behöver. När min häst låter mig rida på honom kommer vi göra det i total harmoni.
Många har svårt att förstå vad jag säger och skriver nu, men vet att det finns folk som är som mig, det blev jag upplyst om idag... att jag inte tänker fel jag är i rätt riktning.
Nu släpper jag allt och bara är i nuet.
Jag går min egna väg och ingen annans, min häst vägleder mig. Jag ser framemot det här. :-)
Ska dela med mig till er vad jag lär mig på min långa väg till total harmoni.
Natural Horsemanship bara en tränings "metod"?
- Veronica
För mig är inte Natural Horsemanship en så kallad tränings "metod".
Natural Horsemanship är den filosofi som funnits längst om hur man ska hantera hästar. Den har funnits ända sedan hästarna togs i bruk, då var det de enda sättet att få hästarna att samarbeta med människan.
Utdrag från boken "Samspel med hästen"
"Exempelvis använde sig de gamla indianerna av den filosofin - natural horsemanship. Fast på den tiden fanns det inget namn för det. För att kunna fånga och tämja de vilda och ofta farliga hästarna i syfte att använda dem vid jakt, studerade indianerna först hästarna i frihet för att förstå hur dessa bytes djur fungerade. De lärde känna deras reaktioner och lärde sig att tänka som en häst för att vinna dess tillit och respekt för det var livsnödvändigt att hästen kände total tillit till sin ryttare.
På den tiden hade de inte heller några sadlar, träns eller bett, de använde sin kunskap och kropp för att kommunicera med hästen. Hos oss har det länge varit förlorad konst men allt fler människor över hela världen börjar upptäcka vilka fantastiska resultat man får med hästar genom den här filosofin. Den gammal hästkonsten är tillbaka."
Vad var det som gick så fel att vi glömde hur vi hanterade hästar från början?
Såg dem för vad dem är och alltid bör vara. Där kunskapen tar slut tar våldet vid?
Kanske var det så att även längre fram i tiden började människans syn på framgång glänsa. Hur vi kunde använda hästen som ett verktyg och material för våran framgång? Och då fick hästen och dess behov istället "kvävas" för att våra behov skulle tas, hästen skulle anpassa sig efter oss och inte tvärtom. Genom den här träningsmetoden har vi ju sett att det inte fungerar... vart finns harmonin?
Den finns alltid ett steg längre bak i historien eller längre fram i ditt sätt att tänka och utveckla din framgång genom hästen. Hästen är inte som ett verktyg!
Det viktigaste jag ville komma till i den här texten som så många av oss glömmer är att Natural Horsemanship inte är en metod. Det är ett levnadssätt och en filosofi, allafall för mig. Att leva sig in i hästens naturliga liv och försöka anpassa oss så mycket det går i att ha hästen i tamboskap.
"Föddes hästen i box? Föddes hästen med skor?"
"Natural horsemanship innebär ett naturligt sätt att vara tillsammans med hästen, i sann harmoni och är egentligen bara sunt förnuft. Det omfattar hela umgänget med hästen, från naturlig hästhållning och skötsel till hur man kommunicerar med hästen från marken eller från sadeln.
Du kommer alltid mycket längre om du väljer att gå den hela naturliga vägen.
Jag tycker också det är häftigt att se dessa två helt olika så kallade "världar" jag har stått i dem båda. Och jag har valt en av dem för min häst och mig. I den så kallade "världen" vi lever i nu håller alla på med det jag drömmer om, här tänker vi alla lika när det kommer till hästar!
Det som är fantastiskt kul är att vi allt mer och mer börjar gå tillbaka till hur det var förut, fler börjar öppna ögonen och släppa den "påhittade" versionen om hur hästar ska hanteras och hållas.
Naturligt är väl alltid grunden?
Med det vill jag ha sagt att jag utövar Natural Horsemanship större än vad många andra kanske gör. Jag gör det för min häst och inte för att vara "cool". Min häst får leva som en häst ska göra enligt mig. Dvs i lösdrift året om i flock och barfota runt alla hovisar året om. Det finns inget härligare än att se sin häst lycklig i den miljön han lever i, då vet man att man som ägare gjort rätt.
Varför skulle naturligt vara fel? Varför skulle inte vilken häst som helst kunna gå på lösdrift och barfota när det är deras naturliga levnadssätt. Jag vet att det bara handlar om människors kunskap, alla hästar kan, men kanske inte du kan!
Min häst är som vilken häst som helst, vi kan utöva vad vi vill tillsammans. Den enda skillnaden från din häst kanske är att han är lycklig och fri, han är en vildhäst!<3
För mig är inte Natural Horsemanship en så kallad tränings "metod".
Natural Horsemanship är den filosofi som funnits längst om hur man ska hantera hästar. Den har funnits ända sedan hästarna togs i bruk, då var det de enda sättet att få hästarna att samarbeta med människan.
Utdrag från boken "Samspel med hästen"
"Exempelvis använde sig de gamla indianerna av den filosofin - natural horsemanship. Fast på den tiden fanns det inget namn för det. För att kunna fånga och tämja de vilda och ofta farliga hästarna i syfte att använda dem vid jakt, studerade indianerna först hästarna i frihet för att förstå hur dessa bytes djur fungerade. De lärde känna deras reaktioner och lärde sig att tänka som en häst för att vinna dess tillit och respekt för det var livsnödvändigt att hästen kände total tillit till sin ryttare.
På den tiden hade de inte heller några sadlar, träns eller bett, de använde sin kunskap och kropp för att kommunicera med hästen. Hos oss har det länge varit förlorad konst men allt fler människor över hela världen börjar upptäcka vilka fantastiska resultat man får med hästar genom den här filosofin. Den gammal hästkonsten är tillbaka."
Vad var det som gick så fel att vi glömde hur vi hanterade hästar från början?
Såg dem för vad dem är och alltid bör vara. Där kunskapen tar slut tar våldet vid?
Kanske var det så att även längre fram i tiden började människans syn på framgång glänsa. Hur vi kunde använda hästen som ett verktyg och material för våran framgång? Och då fick hästen och dess behov istället "kvävas" för att våra behov skulle tas, hästen skulle anpassa sig efter oss och inte tvärtom. Genom den här träningsmetoden har vi ju sett att det inte fungerar... vart finns harmonin?
Den finns alltid ett steg längre bak i historien eller längre fram i ditt sätt att tänka och utveckla din framgång genom hästen. Hästen är inte som ett verktyg!
Det viktigaste jag ville komma till i den här texten som så många av oss glömmer är att Natural Horsemanship inte är en metod. Det är ett levnadssätt och en filosofi, allafall för mig. Att leva sig in i hästens naturliga liv och försöka anpassa oss så mycket det går i att ha hästen i tamboskap.
"Föddes hästen i box? Föddes hästen med skor?"
"Natural horsemanship innebär ett naturligt sätt att vara tillsammans med hästen, i sann harmoni och är egentligen bara sunt förnuft. Det omfattar hela umgänget med hästen, från naturlig hästhållning och skötsel till hur man kommunicerar med hästen från marken eller från sadeln.
Du kommer alltid mycket längre om du väljer att gå den hela naturliga vägen.
Jag tycker också det är häftigt att se dessa två helt olika så kallade "världar" jag har stått i dem båda. Och jag har valt en av dem för min häst och mig. I den så kallade "världen" vi lever i nu håller alla på med det jag drömmer om, här tänker vi alla lika när det kommer till hästar!
Det som är fantastiskt kul är att vi allt mer och mer börjar gå tillbaka till hur det var förut, fler börjar öppna ögonen och släppa den "påhittade" versionen om hur hästar ska hanteras och hållas.
Naturligt är väl alltid grunden?
Med det vill jag ha sagt att jag utövar Natural Horsemanship större än vad många andra kanske gör. Jag gör det för min häst och inte för att vara "cool". Min häst får leva som en häst ska göra enligt mig. Dvs i lösdrift året om i flock och barfota runt alla hovisar året om. Det finns inget härligare än att se sin häst lycklig i den miljön han lever i, då vet man att man som ägare gjort rätt.
Varför skulle naturligt vara fel? Varför skulle inte vilken häst som helst kunna gå på lösdrift och barfota när det är deras naturliga levnadssätt. Jag vet att det bara handlar om människors kunskap, alla hästar kan, men kanske inte du kan!
Min häst är som vilken häst som helst, vi kan utöva vad vi vill tillsammans. Den enda skillnaden från din häst kanske är att han är lycklig och fri, han är en vildhäst!<3
13 juli 2011
Lastning!!
- Rebecca
Hej!
På lördag ska jag och Sessan på träning i Ärla, vilket betyder att hon måste lastas för att kunna köras dit.
Tvärstopp.
Var väldigt längesedan jag lastade henne. Har liksom inte åkt någonstans det här året. Plus att vi har ny transport, som är mörkare inuti än den andra vi körde med förut.
Hon stannar alltid på lemmen, och sedan står hon bara där och nästan sover. Förut trodde jag att det bara var för att hon var tjurig och dominant, men jag har förstått att det handlar om en rädsla hos henne. Precis som hos en häst som kastar sig, stegrar, rullar med ögonen, skakar eller svettas. Hon är av den typen häst som fryser fast, och helt plötsligt kan hon kasta sig bakåt eller gå åt sidan. Men hon ser aldrig rädd ut, vilket jag tycker är sjukt konstigt.
Jag vet inte vad hon har varit med om förut, om det hänt något otäckt inne i transporten eller vid lastningen. Men när man väl har fått in henne en gång, så går det bara lättare och lättare. Förra året kunde jag skicka in henne utan problem, men har man haft ett långt uppehåll mellan lastningarna så får man oftast börja om igen. Första gången vi skulle lasta henne för att åka till tävling stog vi i 4½ timme, utan en enda reaktion från hästen. Sen helt plötsligt beslutade hon att det inte alls var farligt och gick rakt in. Alla blev så förvånade att det tog ett tag att fatta att vi skulle sätta för bommen och stänga luckan, haha.
Hur gör ni när ni lastar era hästar? Någon som är svårlastad? Vad använder ni för teknik?
Skulle bli asglad om ni svarade, så jag kan prova nya saker!
Tack på förhand (:
Hej!
På lördag ska jag och Sessan på träning i Ärla, vilket betyder att hon måste lastas för att kunna köras dit.
Tvärstopp.
Var väldigt längesedan jag lastade henne. Har liksom inte åkt någonstans det här året. Plus att vi har ny transport, som är mörkare inuti än den andra vi körde med förut.
Hon stannar alltid på lemmen, och sedan står hon bara där och nästan sover. Förut trodde jag att det bara var för att hon var tjurig och dominant, men jag har förstått att det handlar om en rädsla hos henne. Precis som hos en häst som kastar sig, stegrar, rullar med ögonen, skakar eller svettas. Hon är av den typen häst som fryser fast, och helt plötsligt kan hon kasta sig bakåt eller gå åt sidan. Men hon ser aldrig rädd ut, vilket jag tycker är sjukt konstigt.
Jag vet inte vad hon har varit med om förut, om det hänt något otäckt inne i transporten eller vid lastningen. Men när man väl har fått in henne en gång, så går det bara lättare och lättare. Förra året kunde jag skicka in henne utan problem, men har man haft ett långt uppehåll mellan lastningarna så får man oftast börja om igen. Första gången vi skulle lasta henne för att åka till tävling stog vi i 4½ timme, utan en enda reaktion från hästen. Sen helt plötsligt beslutade hon att det inte alls var farligt och gick rakt in. Alla blev så förvånade att det tog ett tag att fatta att vi skulle sätta för bommen och stänga luckan, haha.
Hur gör ni när ni lastar era hästar? Någon som är svårlastad? Vad använder ni för teknik?
Skulle bli asglad om ni svarade, så jag kan prova nya saker!
Tack på förhand (:
12 juli 2011
Min bästa vän!
- Veronica
Fick en kommentar om jag inte kunde skriva lite om min förra häst... det är något jag velat gjort länge men inte riktigt klarat av, ska försöka skriva ihop något fint nu!
För nu över ca 2 år sedan letade jag en medryttarhäst jag var redo att lämna ridskolan lite mer och börja söka mig efter något eget. Min dröm var alltid att få "ha" något som kändes lite mer som min egen häst och kunna få ta större ansvar och lära känna en häst på djupet på det sättet man inte riktigt kunde med en ridskolehäst.
Min kompis hade precis blivit medryttare i stallet hon stod och på såsätt fick jag tag på henne.
Coloree de Juillet - Collo var hennes namn och korsning connemara/varmblod.
Hon var nog världens snällaste häst men väldigt speciell. Hon var väldigt svår att rida och när jag började kunde hon knappt ingenting. Men hon älskade att sträcka ut i galopp och ingen hade en chans att vinna över henne, hoppning var också en favorit. Ett år efter var hon en skönhet att rida och underbart vacker att kolla på.
Hennes uppskattning och positiva energi betydde massor, varje dag kom hon springandes när hon såg en. Jag tror hon var glad över att äntligen fått en tjej som brydde sig om henne, hon vart sedd, hörd och älskad. Ibörjan red jag bara för jag ville ut och tävla och träna m.m. Vi tog oss ut på två stycken klubbtävlingar med rosett hem på bägge.
Hon var en häst jag alltid kunde lita på i precis alla lägen, hon var den hästen jag kände mig ett med, hon förstod mig helt, hon kunde läsa mina tankar.
Genom det så utvecklade jag mitt hästtänk och släppte alla traditioner man lärt sig och började med natural horsemanship och jag kunde inte haft en bättre lärare en henne.
Ingen kommer någonsin förstå våran kemi, det är bara en sån häst man får uppleva en gång i livet. Hon var min själsfrände. Vi förstod varandra så bra och vi älskade varandra för vad vi var. Hon lärde mig så otroligt mycket om vad hästar faktiskt är, hon lärde mig att se hästar på ett annat sätt. Se hästar på djupet och utveckla kontakt därefter.
Jag tog sedan över henne på foder och var ute nästintill varje dag hos min älskade vän. Alla misstag jag gjorde med henne lärde jag mig något av för hon visade mig alltid den rätta vägen. Den största missen jag får stå ut med än idag det är saknaden av henne. Hon var speciell att rida och folk sa att hon bara protesterar och att man skulle driva henne framåt ja ni vet på med spöt osv?
Idag vet jag och redan mot slutet att det var smärta. En smärta hon visade mig i hennes ögon, en smärta jag försökte förklara för hennes ägare. Men fick inget gensvar...
Det var hopplöst hur lurad jag blev då jag inte hade någon kunskap.
Att se sin älskade i smärta finns inget värre och det värsta av allt var att jag inget kunde göra, det jag stod upp till det var att aldrig lämna henne och det tror jag hon var tacksam över.
Med henne var jag alltid lycklig, hon var speciell, en häst som verkligen tyr sig till någon och öppnar upp sig och visar sina känslor. Jag tror inte alla får uppleva det tillsammans med hästar som jag fick med henne. Jag hade henne alldeles för kort tid i mitt liv med hon förde sitt budskap vidare och visade mig vägen till nästa väg att välja. Det är alltid hon jag förlitar mig till, hon vägleder mig i rätt riktning. Det som känns förjävligast det är hur bra hon skulle kunna ha det med mig idag av allt hon lärt mig. Men jag tror hennes budskap hade en mening med det.
Jag tycker det är otroligt svårt att skriva om henne.... ni vet she was the one.... hästen för mig, hästen jag skulle tillbringa mitt liv med.
Men det förändrades på en kort sekund....
Den glädjen jag hade med henne känner jag än idag...
Jag kunde heller aldrig fått ett bättre avslut med henne. Jag hade alltid intalat mig själv att jag skulle vara med henne tills döden skiljer oss åt och det stod jag fast vid.... Den dagen hon skulle tas bort då fanns jag vid hennes sida i i det sista. Det är starkaste och jobbigaste jag någonsin gjort men jag är stolt och jag vet att hon är stolt över mig också.
Ett av dem starkaste minnena jag bär med mig från den jobbiga dagen var att jag kom dit i flera timmar innan och hon stod ute i hagen, vi väntade i ca 3 timmar innan det var dags.... hela den tiden stod hon brevid mig i hagen... hon rörde inte sitt hö och så fort en häst kom nära jagade hon iväg den. Hon var med mig, det var som att hon visste, hon höll mig hårt om hjärtat hon ville vara med mig till sista stund och det är det finaste jag någonsin fått och kommer få av en häst, den besvarade kärleken. <3
Klarar inte att skriva mer, det är så mycket känslor kring den här hästen. Hon kommer alltid att vara min! Hon kommer alltid att fortsätta vägleda mig i rätt riktning med sitt buskap. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Jag vet att hon älskade mig lika mycket som jag älskade henne.
Evig kärlek till dig Collo! Jag vet att du har det bättre nu, du visste vad du ville men vi människor förstör bara, men jag såg dig, jag såg dig för den du var och alltid kommer vara!
Jag kommer aldrig släppa henne eller hennes buskap, då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Jag älskar dig min fina saknade vän <3
En gammla träningsblogg : Collo lite från stall hemsidan: Collo
Fick en kommentar om jag inte kunde skriva lite om min förra häst... det är något jag velat gjort länge men inte riktigt klarat av, ska försöka skriva ihop något fint nu!
För nu över ca 2 år sedan letade jag en medryttarhäst jag var redo att lämna ridskolan lite mer och börja söka mig efter något eget. Min dröm var alltid att få "ha" något som kändes lite mer som min egen häst och kunna få ta större ansvar och lära känna en häst på djupet på det sättet man inte riktigt kunde med en ridskolehäst.
Min kompis hade precis blivit medryttare i stallet hon stod och på såsätt fick jag tag på henne.
Coloree de Juillet - Collo var hennes namn och korsning connemara/varmblod.
Hon var nog världens snällaste häst men väldigt speciell. Hon var väldigt svår att rida och när jag började kunde hon knappt ingenting. Men hon älskade att sträcka ut i galopp och ingen hade en chans att vinna över henne, hoppning var också en favorit. Ett år efter var hon en skönhet att rida och underbart vacker att kolla på.
Hennes uppskattning och positiva energi betydde massor, varje dag kom hon springandes när hon såg en. Jag tror hon var glad över att äntligen fått en tjej som brydde sig om henne, hon vart sedd, hörd och älskad. Ibörjan red jag bara för jag ville ut och tävla och träna m.m. Vi tog oss ut på två stycken klubbtävlingar med rosett hem på bägge.
Hon var en häst jag alltid kunde lita på i precis alla lägen, hon var den hästen jag kände mig ett med, hon förstod mig helt, hon kunde läsa mina tankar.
Genom det så utvecklade jag mitt hästtänk och släppte alla traditioner man lärt sig och började med natural horsemanship och jag kunde inte haft en bättre lärare en henne.
Ingen kommer någonsin förstå våran kemi, det är bara en sån häst man får uppleva en gång i livet. Hon var min själsfrände. Vi förstod varandra så bra och vi älskade varandra för vad vi var. Hon lärde mig så otroligt mycket om vad hästar faktiskt är, hon lärde mig att se hästar på ett annat sätt. Se hästar på djupet och utveckla kontakt därefter.
Jag tog sedan över henne på foder och var ute nästintill varje dag hos min älskade vän. Alla misstag jag gjorde med henne lärde jag mig något av för hon visade mig alltid den rätta vägen. Den största missen jag får stå ut med än idag det är saknaden av henne. Hon var speciell att rida och folk sa att hon bara protesterar och att man skulle driva henne framåt ja ni vet på med spöt osv?
Idag vet jag och redan mot slutet att det var smärta. En smärta hon visade mig i hennes ögon, en smärta jag försökte förklara för hennes ägare. Men fick inget gensvar...
Det var hopplöst hur lurad jag blev då jag inte hade någon kunskap.
Att se sin älskade i smärta finns inget värre och det värsta av allt var att jag inget kunde göra, det jag stod upp till det var att aldrig lämna henne och det tror jag hon var tacksam över.
Med henne var jag alltid lycklig, hon var speciell, en häst som verkligen tyr sig till någon och öppnar upp sig och visar sina känslor. Jag tror inte alla får uppleva det tillsammans med hästar som jag fick med henne. Jag hade henne alldeles för kort tid i mitt liv med hon förde sitt budskap vidare och visade mig vägen till nästa väg att välja. Det är alltid hon jag förlitar mig till, hon vägleder mig i rätt riktning. Det som känns förjävligast det är hur bra hon skulle kunna ha det med mig idag av allt hon lärt mig. Men jag tror hennes budskap hade en mening med det.
Jag tycker det är otroligt svårt att skriva om henne.... ni vet she was the one.... hästen för mig, hästen jag skulle tillbringa mitt liv med.
Men det förändrades på en kort sekund....
Den glädjen jag hade med henne känner jag än idag...
Jag kunde heller aldrig fått ett bättre avslut med henne. Jag hade alltid intalat mig själv att jag skulle vara med henne tills döden skiljer oss åt och det stod jag fast vid.... Den dagen hon skulle tas bort då fanns jag vid hennes sida i i det sista. Det är starkaste och jobbigaste jag någonsin gjort men jag är stolt och jag vet att hon är stolt över mig också.
Ett av dem starkaste minnena jag bär med mig från den jobbiga dagen var att jag kom dit i flera timmar innan och hon stod ute i hagen, vi väntade i ca 3 timmar innan det var dags.... hela den tiden stod hon brevid mig i hagen... hon rörde inte sitt hö och så fort en häst kom nära jagade hon iväg den. Hon var med mig, det var som att hon visste, hon höll mig hårt om hjärtat hon ville vara med mig till sista stund och det är det finaste jag någonsin fått och kommer få av en häst, den besvarade kärleken. <3
Klarar inte att skriva mer, det är så mycket känslor kring den här hästen. Hon kommer alltid att vara min! Hon kommer alltid att fortsätta vägleda mig i rätt riktning med sitt buskap. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Jag vet att hon älskade mig lika mycket som jag älskade henne.
Evig kärlek till dig Collo! Jag vet att du har det bättre nu, du visste vad du ville men vi människor förstör bara, men jag såg dig, jag såg dig för den du var och alltid kommer vara!
Jag kommer aldrig släppa henne eller hennes buskap, då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Jag älskar dig min fina saknade vän <3
En gammla träningsblogg : Collo lite från stall hemsidan: Collo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)