Stolt!

- Rebecca

Igår så ställde jag in Sessan vid 5 för att hon skulle få lite extra mat inne i boxen. Hon hatar att vara inne i stallet själv, speciellt när det är mörkt. Men jag ställde in henne iallafall, och sedan gick jag upp till huset och grejade med mitt. Efter ca. 2 timmar kom jag på att hon skulle ut igen, och då var det kolsvart i stallet. hon brukar alltid krafsa med framhovarna och gnägga och föra allmänt oväsen när hon är själv inne, men jag hörde inte ens en frustning, jag trodde helt ärligt att hon fastnat någonstans och brutit nacken eller något.
När jag kom in i stallet stog hon och sov i mörkret, helt lugnt. Och när hon fick se mig så brummade hon sådär mysigt som bara hästar kan. Så borstade av henne lite å umgicks rent allmänt i lugn och ro, och hon bara stog och sov, och ville kramas då och då C: Så söt! Blev faktiskt jättestolt!!

Idag gav jag henne en långryktning och sedan gick vi på en härlig promenad i blåsvädret. Älskar att ta promenader med henne, det är så avslappnande på något sätt. Och man får bara umgås, gå där tillsammans på vägen och bara njuta. För hennes del så är det såklart viktigt att stanna och dra in alla spännande dofter som kommer med vinden då och då, för hon är ju trots allt en häst :) Världens bästa häst!
Tänkte förresten att jag skulle skriva lite om våran utveckling från att jag köpte henne tills nu, fast i olika inlägg förstås. Även lite westerngrenar, som jag hört att några är nyfikna på :))

Längtar!

-Rebecca

Snart kommer pappa & hämtar mig, sen ska vi åka å köpa olja till bilen, och sen ska jag hem och rida :) Har ju inte ridit på länge, inte haft varken lust eller ork. Har varit så mycket.. liksom travkursen+akademiskt på apu:n+dressyren i skolan+ western hemma, blir liksom för mycket att ta in! Så nästa vecka ska jag avsluta travkursen.. min häst är viktigare. Ska även göra ett litet träningsschema för oss, så att man inte sitter där och inte vet vad man ska träna på osv. Idag lär det iaf bara bli lite böjning, ställning & lösgörande eftersom att hon nog är rätt stel. Lite skritt & jogg & ridning på böjt spår blir nog bra :) Ska även börja "hoppa" lite grann, så att hon får lite gymnastik och lite lyft på benen, ska bli spännande! Blir dock inte så högt eftersom att hon inte är byggd för hoppning, och dessutom har jag helt fel sadel för det! x'D
Längtar tills jag kommer hem till min älskling<3

Imorn blir det att vara domarsekreterare på en tävling i Malmby :) Ska bli jätteroligt & lärorikt!
Nu ska jag stänga av, ska försöka fota lite idag, får se om jag hinner :)

Ska ge er några bilder på veronica från praktiken.. enjoy ;)



Först va hon nödig, så hon skulle ta sig in i ridhuset..


Tyvärr fann hon inte dörren, så hon försökte ta sig in genom väggen istället

Men det var tungt, så hon fick ta i lite till!

Haha ridgruppen på nyby.. normala :D

Veroncan å jag snyggar oss som vanligt ;)

HEIDO!

Metoder

- Rebecca

Åh, allt detta snack om hur man ska göra och inte med sin häst. Det finns inget "så får man inte göra", men enligt min åsikt tycker jag inte att man ska använda våld, bestraffning eller mutor. Jag har själv testat alla dessa metoder, och ingenting fungerar positivt, tvärt om. Lyckligtvis har jag utvecklats i mitt tänk, och förstått att man måste vara positiv hela tiden med en häst. Tror att alla gör dessa misstag någon gång, för att det funkar för en, två, eller kanske tre gånger. Men i längden blir det bara kaos.
Har hört väldigt mycket "så får du INTE göra!!" under mina år med hästar, och jag tycker det är ganska fel att folk snöar in sig så himla mycket på en sak, bara för att det fungerat med deras hästar.
T.ex. ska man aldrig använda godis enligt många, men jag tycker det är okej så länge man inte mutar hästen till att göra det man vill. Vissa hästar fungerar bättre med endast eftergift eller kanske lite kel & gos som belöning, medan andra vill ha en godis för att förstå att dom har gjort det vi ville. Min häst är en sådan häst. Hon blir motiverad av att få en godis när hon gjort rätt, för då blir hon motiverad att fortsätta. Blir hon då mutad? Nej. Såg på en film att man kunde säga t.ex. "Good Girl!" och efter det ge en godis, för att då visa hästen att NU gjorde du rätt, och när jag säger "Good Girl!" så betyder det att du gjort rätt! Allt eftersom att hästen förstår bättre och bättre, så ger man mindre och mindre godis efter varje "Good Girl!". Började med det här för ungefär två dagar sedan, och nu kan jag löslongera min häst. Det anser jag inte att det går att muta en häst till. Ska jag då springa runt med godisen framför henne så att hon går runt löst? Nej, hon får en godis när hon gjort det jag vill och efter "Good Girl!" och det tillsammans med eftergift och lite gos. Hon blir väldigt motiverad och vill hela tiden göra rätt, alltså går vi framåt i utveckling. Och ingen bestraffning sker, endast uppmuntran till att göra rätt, och ha koncentration på mig. Så nu i början får hon en godis efter varje "Good Girl!" för att hon ska förstå att hon gjort rätt, och att orden jag säger betyder just det. Men sedan kommer hon inte behöva någon godis

Alla hästar fungerar olika, alla fungerar inte genom bara eftergift, eller bara godis, eller bara gos. Ibland måste man kombinera allt för att nå resultatet man vill.

Dit jag vill komma är:
Lyssna inte hela tiden på andra, våga prova nya saker för att se vad som passar just dig och din häst bäst! Alla fungerar olika, så kommer det alltid att vara.

Paus från ridning.

- Rebecca
Snart kommer pappa och hämtar mig, ska nämligen hem till honom och rida sessi idag!
Var ungefär en månad sedan jag red sist, har dock arbetat från marken några gånger, men har inte haft motivation till att rida och träna. Hon fick semester med palle i sommarhagen. Jag anser att när man haft en svacka, som vi alla får ibland, blir bandet lite starkare när man väl börjar arbeta och umgås igen. Det är inte värt att rida och sådär om man inte har motivation och lust till det, för då blir det mer att man gör det för att man måste, inte för att man vill. Och viljan att vilja arbeta och utvecklas tillsammans är viktig, hos både hästen och dess människa. Självklart känner jag att jag svikit min häst, min vän. Men samtidigt vore det elakt att jag försökte anstränga mig att göra saker och låtsas att jag vill göra det, när hon vet att det inte är så.
Men nu vill jag ta tag i oss igen, nu har jag motivation och ska ta hand om min vän bättre än förut! Lovar att jag ska försöka vara lite mer aktiv och lägga ut bilder och så!

Här får ni en på mig och min vackra vän.

Nu ska jag åka, ha det bäst!

Den värsta dagen i mitt liv, som jag bara vill glömma. Läs detta!!

Vi gick ner till stallet på morgonen för att göra i ordning transporten och fixa hästen. Fyllde på med spån, lade in täcken & borstar. Sedan ryktade vi, på med skydd och sen lastade vi henne, hon följde med mig rakt in och min kompis stängde bom och ramp bakom. Sedan åkte vi för andra gången mot Sundbyholm hästklinik. När vi kom fram fick vi vänta en stund, eftersom att en häst krånglade lite & det fanns ingen annan plats att ställa Sessan på, så vi väntade. Det åkte förbi två stora traktorer fram och tillbaka, och travhästarnas hovslag hördes överallt runtom oss, men ingenting såg vi. Hästen blev mer och mer stressad, och kunde inte stå still en sekund. Efter två timmar fick vi komma in i stallet, med en häst vars muskler skakade nåt förfärligt av stressen hon just upplevt, hon löddrade på halsen & bringan av svett. Hon backades in i ett trångt utrymme som liknade en transport, två mörka väggar, en bom bakom och en trädörr med regel framför, ungefär i boghöjd. En av veterinärerna där bad mig ställa mig på vänster sida om hästen, med ett stadigt tag i grimman, sedan ställde hon sig själv på den högra sidan och vred på en brems på Sessans överläpp. En annan veterinär kom med en lång slang med en kamera på i ena änden, som hon började föra upp i Sessans ena näsborre. När den började komma ner i luftvägarna blev hon rädd. Hon stegrade sig, och hoppade över dörren, men fastnade med bakbenen och blev hängande. Hon sparkade till en gång och kom över, landade på halsen och gjorde en kullerbytta omkull på golvet, till råga på allt sparkade hon in hoven i en av deras maskiner så den gick sönder. Jag bara skrek ljudlöst. Allting gick väldigt fort. Hon blev liggande på golvet, och jag trodde att hon var död. Men helt plötsligt reste hon sig på skakiga ben. Det droppade blod från hennes överläpp som bremsen hade slitit upp på insidan, och det rann blod på alla hennes ben. Hon bara skakade, hovarna gled på golvet för att hon skakade så mycket, och jag bara grät. Jag grät så jag skakade, trodde att min häst hade brutit nacken en sekund innan och var chockad. En veterinär sprang fram till mig och frågade hur jag mådde, men jag kunde inte svara så jag gick därifrån. Min kompis följde efter, och efter någon minut kom pappa också, så då gick hon till Sessan så att vi fick vara ifred. Jag grät ut i pappas famn, han försökte lugna mig genom att stryka mig över håret och prata lugnande. Vi bestämde oss för att gå ut igen, när vi kom ner för trappen sprang jag ut och kräktes; så rädd var jag. Efter det fick Sessan lugnande och dom gjorde kontrollen dom skulle gjort innan allt hände. När vi skulle hem frös Sessan fast, såg med skräckslagna ögon på transportens trånga utrymme och sa "Nej, jag vill inte gå in där igen, jag får ju bara ont". 
Dom förstörde min häst.

Jag kom på häromkvällen att det är pga denna händelsen som min häst inte vill transporteras. Hemma går hon in hur fint som helst, där är hon trygg. Men när vi har åkt iväg och ska hem igen så är hon inte hemma längre, och då förknippar hon situationen med händelsen; ett främmande ställe och det trånga utrymmet. Det jag är så arg för är att hon inte fick lugnande direkt när vi kom in & dom såg att hon var helt sönderstressad. Istället sätter dom på en brems som slet sönder överläppen på undersidan. Var det värt att skrämma min häst för alltid?

Träning i Ärla

- Rebecca

Idag red jag två lektioner för min tränare Lotta Bünsow i Ärla. Första passet var från 10-11. Då tränade vi mkt tempoväxlingar, känslighet, galoppfattningar, öka/minska volt och sådana saker. Andra passet var 12-13, då var lite på samma spår fast svårare och kvickare övningar, + rollbacks som Sessan tyckte var jättekul!
Det gick skitbra. Hon var lite seg, men hellre det än att hon klättrar på väggarna! Dessutom hittade jag ännu några nya knappar som kommer att vara användbara. Vi satte nästan alla galoppfattningar idag, även från skritt! Blev jätteglad när det funkade så bra och hon liksom bara flöt in naturligt i galoppen utan hopp och studs och sura miner. Jag var även väldigt avslappnad, men vaken och visste direkt när jag behövde korrigera.

Sedan stog vi med en trött, mätt häst som inte ville gå in i transporten i 3 timmar. Alla somnade nästan XD
Men som tur var fick vi hjälp av dom som bodde där, och till slut tröttnade dom lite och tog en lädertöm bakom rumpan på henne och viftade lite med och så, då gick hästen bara rakt in och somnade i transporten. Man blir lite fundersam, haha.
Bilder/filmer från dagen kommer, min vän Becca.t har dom på sin kamera.

Hare bäst alla!