Att rida ut i naturen ger en mycket gratis bjudning från hästens sida då det är så mycket roligare än att springa runt i en fyrkant. När jag väl tar ett dressyrpass blir det ofta ute i skogen eller på travslingan som finns ute hos oss. Då får jag så mycket mer gratis bärighet, energi, vilja, samling och lyhördhet från min häst. Samtidigt som jag själv koncentrerar mig bättre.
Mitt problem ute har varit en kontroll på gas och broms, bromsen är svårast att få kontakt med. Det går ofta i hundra fyrtio både i trav och galopp. Jag vill inte hänga i handen eller ha en häst som hänger i handen därför har kontakten fått varit glapp ett tag.
Dem senaste dagarna har jag ridit på ett rakt kimbelwick bett med tungfriheten tillsammans med en kapson. Wow vilken känsla jag red på tillsammans med kimbelwicket och kapsonen. Förstår nu varför så många ryttare framför stångbetten då de flesta hästarna trivs på det och det ligger stadigare i hästen mun. Nu red jag på känsla med små fingerpillringar för att få mer samling.
Lusfier gick i rätt balans med bärighet, styrka, balans, vilja och i rätt form och arbetade på riktigt. Jag hade kontroll på gångarterna och kunde samla ihop till kort trav. Kändes som en riktig ridhäst för första gången.
Tror inte på delade stångbett det är ajaj i hästens mun. Kimbelwicket är som sagt ett halvstångbett utan långa skänklar som de andra flesta.
Kan varmt rekommendera kimbelwick bett till andra ryttare som har problem med bromsen eller kontakten i handen eller en häst som inte gillar bettet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar