Tänkt mycket på förväntningar och så kallade mål. Ofta lägger vi människor alldeles för stor press på oss själva, vi förväntar oss saker av oss själva som vi faktiskt inte klarar av. Vi lägger av upp mål efter mål som gör att vi blir mer "hungriga" att nå dem här målen. Vilket i många fall gör att vi blir stressade, pressar oss själva för mycket men framförallt förväntar oss för mycket av våran vän hästen.
Glöm aldrig bort att bara leva i nuet, förvänta dig inte för mycket för då blir du bara besviken. Avsluta med en känsla, en känsla du kan bära med dig och utveckla.
Idag red jag Lusifer 20 min på travslingan. Direkt från start hade jag inga förväntningar hoppades på en mysig joggingtur i mörkret. Vi travade och galopperade en vända på travslingan och wow. Aldrig har vi haft en sån bra känsla i ridningen bara av den lilla korta stunden. Att känna samspelet, trots total svart mörker utan belysning och läskig omgivning. Var vi ett tillsammans, han bärde upp sig själv med mig på ryggen. Efter 15 min trav och galopp var jag lyckligare än någonsin. Bara på den korta stunden hade jag inga förväntningar och på den lilla korta stunden klev vi ett stort steg framåt.
Känns underbart att ta tag i ridningen igen ordentligt, känna att vi gör det på rätt sätt. Vi tränar också endast utomhus vilket gör att arbetet glädjer oss båda. Vi går framåt för varje dag. Min prins kommer bli en otroligt vacker barockhäst i framtiden! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar