Iväg och kollat på dressyrträningar för Manuel Fernandes. Kommer alltid hem men en säck propp full med kunskap efter att ha studerat hans lektioner. Han förklarar och undervisar på ett så otroligt pedagogiskt sätt som både ryttare, publik och hästar förstår!
Dressyr är en vacker konst när det sitter i rätt händer!
Idag deltog fyra helt olika hästar.
Häst 1 varmblod/halvblod - Manuel red henne hela passet. Passet grundades på att lösa hennes problem. Orespekten för ryttaren. Skolningen handlade om att benen alltid skulle betyda framåt. Varje gång benen las till skulle hon veta att det betydde framåt oavsett vad hon än såg. Samt skolning av småsaker som unghästar kräver.
Häst 2 lipizzaner (Picazzo) - Manuel och Johanna red och arbetade från marken. Arbetet fortsatte från förra gångens lektion. Att hitta en bra rytm med balans och framförallt att hästen ska bära sig och sitt huvud själv, inte hänga i handen. "Kontakten" med hästen i handen ska vara så minimal att det inte ens ska kallas kontakt. Hästen ska inte hänga i handen den ska bära sig själv genom att vi inte ger dem möjlighet att hänga i handen genom att hålla hårt i tygeln. Mjuk skolning i alla gångarter med bärighet.
Häst 3 varmblod- lipizzaner - Arbete med att stärka den svaga bakdelen. Då bakdelen är hästens påsjukt och driv. En hängande hand som vill lägga sig i stör hästen rörelsemönster. Mycket övergångar med snabba igångsättningar samt backningar. Olika rörelsemönster i form av stora och små volter som sedan leder till att hästen länger på traven när handen lyfts framåt en aning.
Häst 4 fullblod. Den mest intressantaste lektionen enligt mig då ägaren tydligt beskrev hästens problem som hon trodde var omöjligt att lösa men efter 30 min var hästen helt lösgjord i kroppen. Det största problemet för den här hästen var bärigheten då hon var riden med hand och en ganska hög form. Vilket gjorde att hon inte vågade sänka och sträcka ut sin form vilket leder till en otroligt stel bakdel med stelt rörelsemönster.
Efter 30 min ridning i trav och skritt med rätt takt och tempo. Samt ridning på helt långa tyglar så sänkte hästen hela överlinjen och gick i rätt form UTAN kontakt och "iläggning" av ryttarens hand. Hästen bärde sig i balans och vågade sträcka ut halsen neråt framåt på böjda och raka spår. Plötsligt blev bakdelen elastiskt och mjuk och hästen frustade och var totalt lösgjord men fina steg och gångarter. Snacka om skillnad när hästen var tvungen att bära sig själv och ryttaren släppa tyglarna.
Aldrig lärt mig så mycket som idag. En bra tränare leder till rätt framgång!
Manuel Fernandes |