Okej?

- Veronica

Just när man kommit igång fått upp energin igen, då blir man stampad på tårna och huggd i ryggen igen. Ingen förstår egentligen vad jag menar nu om man inte varit med om det själv. Men det är så typiskt för oss hästfolk!
Nu står jag med klumpen i magen, gråten i halsen, tankar snurrandes på hög nivå och vägar att finna och välja. Jag gör allt för min häst!

Hjälp mig att finna den rätta vägen som vi letar efter i det oändliga mörkret, jag önskar det var möjligt!