Lastning

- Veronica

Igår blev det panik då min häst skulle varit ensam i sin hage från och med idag... och vi hade tänkt lastträna i lugn och ro hela den här veckan för att flytta honom den 1 Aug.
I många om och men beslutade jag mig för att prova lasta honom idag och ifall det kändes ok köra honom då istället för att han skulle behöva bo själv.

Lusifer har inte åkt transport sedan jag fick hem honom. Och det var ingen rolig upplevelse!
Har var så kallad lastvan och ingen fara... men så var inte fallet då! Vi åkte dit för att köra hem honom själva eftersom han var så kallad "problemfri" jag själv kunde inte mycket om lastning då.
Men direkt när ägarna provade och även jag gick det inte... han stegrade, slet sig och stängde av. Han slet sig ut till stora vägen som går i 90 bakom stallet och jag i panik efter. När jag fann honom borta i en skogsdunge kände jag att det var rätt, att jag måste ta den här hästen även om jag kanske inte fick hem honom idag.
Några kära stallvänner kom ut och hjälpte oss men vi kom ingevart och var tvungna att ge upp.

Helgen efter kom en vän till dem ut som var expert på lastning och ja sagt och gjort... efter ca 4 timmar med rep som gått av m.m. Fick hon in och ut honom helt självmant dvs hon stod utanför och han stod där inne. Då var det bara att köra!
När vi väl kom fram var hästen dyngsur efter den lilla korta åkturen...

Efter den gången har jag inte velat åka eller träna lastning med honom då jag velat känna att jag har kontroll och att han ska gå in den dagen vi tränar igen. Vill inte träna i press och panik som det nästan blev nu.

Men idag känner vi varandra så mycket bättre, ,men var även osäker i den här situationen idag.

Jag började med att stå från sidan han skulle ta steget själv, han skulle våga och inte tvingas. Vilket gick bra han gick på med framhovarna och jag backade ner honom. Sedan gick vi bara över lemmen med alla fyra för att det skulle kännas okej. Efter en stunds av och på "luckan" bestämde jag mig för nästa steg, börja gå inåt i transporten med mig utanför.

Sagt och gjort, hästen gick in med alla fyra dock något osäkert så vi backade ut igen. Vi fortsatte på samma spår och en gång slängde han sig ut men då började vi om igen. Sen stängde vi för bommen och gick ut igen, sen luckan och gick ut igen. När allt kändes tryggt som det gjorde nästan. Ja då var det bara att åka.

Det gäller att stå i rätt position för att få tillit av hästen, jag tror inte ett dugg på att dra och slå in hästen! När alla hästar har medfött klaustrofobi!

Inga problem heller under den korta färden, dock dyngsur häst när han fick komma ut. Mer träning på det här alltså. Han litar på mig med det är psykiskt jobbigt för honom att åka transport.

Det känns guldvärt att se en sådan förändring och framförallt för mina föräldrar som sett honom från första gången när vi lastade, det visade dem vilken tillit vi idag har.

Han gick på för min och hans skull, han visste att han kunde lita på mig, han visste hur bra jag planerat för honom och för mig! <3

Nu bor han i en stoooor skogshage med två shettisar i vårt nya stall, gräset och dem stora hästarna får vänta. Han trivs! Jag såg det på hela honom, han lyste och var så lugn.  Jag trivs också, det här känns underbart som en nystart som bara kan gå bra. Jag har funnit mitt drömställe! <3

Backaback

Stå still och lugnt

<3

Ser ni han är inne hiihih

innnneee

Hej nya stallkompisar säger Luse och mumsar hö